Besök i Bender - Europas okända hörn

Att resa är min stora passion. Att på plats få ta del av hur livet är någon annanstans är för mig ovärderligt i min ständiga ambition att förstå världen vi lever i ur så många synvinklar som möjligt. Jag kom i förrgår till mitt 81a besökta land - Moldavien. I dag åkte jag på utflykt till Transnistrien (eller officiellt Dnestriska Moldaviska Republiken)- den utbrytarrepublik på andra sidan floden Dnestr som, då dåvarande Sovjetrepubliken Moldavien under Sovjetunionens sista tid sökte sig västerut mot Rumänien, bröt sig ur och deklarerade sig självständigt den 2 september 1990. Transnistrien kanske inte klingar så bekant för de flesta svenska öron, men nämner man "landets" näst största stad Bender så vet de flesta att det var här den berömda kalabaliken utspelade sig för drygt 200 år sedan. Det vill säga då Turkiet 1711, efter att oväntat ha ingått fredsavtal med det Ryssland som de svenska trupperna under Karl XIIs ledning flytt efter det katastrofala slaget i Poltava två år tidigare, helt sonika bestämde sig för att fördriva de svenske.

En minnessten finns på den stora minneskyrkogården i Bender, där också minnesstenar finns för en hel del andra nationers döda i andra sammanhang. Stavningen av den svenska texten var dock lite sådär. Vita i frid står det till exempel... Nu återstår att se hur Transnistriens framtida status kommer att bli. Transnistrien är inte erkänt av något riktigt land, bara av andra utbrytarstater som Syd-Ossetien till exempel. Moldavien vill gärna under sin liberal-konservativa regerings ledning bli medlemmar i EU, men då är ett av kraven att man löst Transnistrienfrågan.

Transnistrien var väldigt rent och med flera fina monument, låt vara att Lenin fortfarande står staty utanför parlamentet. Kvinnan som jobbade i den nyuppförda kyrkan vid den okände soldatens grav i "huvudstaden" Tiraspol var försiktigt positiv sedan presidenten sedan 90-talets början, ryssen Igor Smirnov, oväntat förlorade (oväntat bara för att alla trodde att han skulle lyckas manipulera valresultatet tillräckligt för att klara sig, förra valet fick han 103% i ett valdistrikt...) presidentvalet för första gången förra året mot Yevgeny Schevchuk. "Med Smirnov hände inget positivt, nu har vi i alla fall hopp. Det behövs, för våra ungdomar försvinner utomlands och allt är väldigt dyrt", var hennes kommentar.

Just detta, att få möta vanliga människor i deras egen verklighet så att jag på så sätt kan veta ännu lite mer om världen utanför Sundbyberg, är den bästa kryddan med att resa. Nu är det bara att hoppas att världen bryr sig lite mer om den här konflikten í Europas okända hörn. Både för människorna i Transnistrien som precis som du och jag vill ha ett bra liv i frihet och välstånd, men också för alla moldaver som vill bli medlemmar i EU och slippa absurt krångel som till exempel att behöva visum till grannlandet Rumänien som man varit samma land som i massor av år genom historien.